Television (tv)

Television eller TV (även teve) är ett system inom telekommunikation för att på avstånd skicka ljud och rörliga bilder till en mottagare. Numera betecknar termen även mediet ("att titta på TV") eller för att beskriva tekniska lösningar som tillhör något av de olika TV-systemen. Systemet för att sända bilder har funnits kommersiellt sedan 1930-talet och har fått stor spridning världen över. Sedan andra tekniska lösningar såsom VHS, DVD och Blu-ray Disc kommit, har TV-apparaten inte bara mottagit material utan även använts för att visa inspelat material.

Namnet

Ordet "television" är en sammanslagning av två ord med skilda härledningar. Tele- är grekiska för "lång" medan vision kommer från latin visio, "syn" (jämför danskans och norskans ord "fjernsyn" och tyskans "Fernsehen").

Historik

Tysk TV-kamera kallad "olympia-kanonen" frånOlympiska spelen i Berlin 1936.

Tysken Karl Fredinand Braun kom med idéer om TV redan på 1800-talet. Det första halvmekaniska analoga systemet demonstrerades första gången1925 av John Logie Baird. En hel del andra system uppfanns efterhand, men Bairds var det mest vanliga. "Mirror Drum" bestod av en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. Ett annat system använder en roterande spegel med flera sidor (4, 6, 8 och så vidare) och ett antal vinklade speglar bakom. Detta system kan visa mycket högupplösta (jämfört med Nipkowskivan) bilder på flera hundra linjer. Faktum är att laserskrivare använder ett liknande system med en roterande mångsidig spegel. Ett helt elektroniskt system demonstrerades av Philo Taylor Farnsworth hösten 1927. De första regelbundna tv-sändningarna ägde rum den 11 maj 1928 i New York,^[1] och den första transatlantiska TV-sändningen samma år, med Bairds mekaniska system. Då användes kort- och mellanvågsbanden, där vågorna kan studsa mot jonosfären, utan att man behöver använda en satellit.

De första TV-apparaterna var radioapparater med en TV-enhet bestående av ett neonrör och en snurrande skiva (nipkowskiva) som kunde visa en bild i rödskala stor som ett frimärke. Det fanns även andra tekniker för att överföra bilder, till exempel en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. De första högupplösta sändningarna skedde i Tyskland i mars 1935, men var bara tillgängliga i 22 offentliga TV-tittningsrum. Systemet hade 180 linjer, som gav en mycket högupplöst bild jämfört med Storbritanniens 30-linjerssystem. En av de första större sändningarna var Olympiska spelen i Berlin 1936. TV ökade dramatiskt efter andra världskriget. Färg-TV kom i USA 1953, via CBS. Den amerikanska regeringen godkände färg-TV-systemet CBS utvecklat, men när Radio Corporation of America (RCA) kom med ett system som tillät visning av färg-TV-sändningar i svartvitt på en svartvit-TV frångick CBS sitt förslag och anpassade sig till det nya.

Tekniken bakom television

Moderna studio-kameror 2007

Telefunken – TV-mottagare från 1937

Stig Lindbergs "Lumavision LT 104", 1959

Utbud av TV-mottagare, november 2009

TV-kamera

En TV-kamera eller elektronisk kamera är en kamera som på elektronisk väg upptar rörliga bilder som sedan sänds direkt till en TV-mottagare eller som lagras på olika medier som magnetband, DVD eller hårddisk. TV-kameran används professionellt huvudsakligen av TV-bolag och kan ses som en föregångare till videokameran. TV-kamerans grundläggande princip går tillbaka till Nipkowskivan som patenterades 1883 av den tyske ingenjören Paul Nipkow. Nipkows mekaniska princip förbättrades 1925 av skotten John Logie Baird. Bättre bilder med högre upplösning blev först möjliga med hjälp avkatodstråleröret ikonoscop som Vladimir Zworykin patentansökte 1923. Med hjälp av denna världens första TV-kamera i provdrift gjordes 1933 TV-sändningar från Empire State Building med en bildupplösning av 240 linjer.

Moderna TV-kameror för färgproduktioner innehåller en eller flera sensorer som omvandlar bilden till en videosignal. En vanlig sensortyp är CCD (Chare-Couples Device). I kameror för professionellt bruk delas ljuset upp på tre olika sensorer för rött, grönt och blått ljus. Ljudet upptas separat, på så vis kan bild- och ljudsignalen efterbehandlas separat. Dagens TV-kamera håller HD-kvalitet med en bildupplösning upp till 1920x1080 bildpunkter mot tidigare 768x576 bildpunkter.

Bildåtergivning

TV-bilden kan återges med flera olika tekniska hjälpmedel.

Innan de platta TV-apparaterna gjorde sitt intåg användes katodstrålerör vilket består av en elektronkanon som skjuter elektroner mot en bildskärm som avger ljus när det träffas av dessa. Elektronstrålen sveper över skärmen uppifrån och ner och ritar på så sätt upp en bild. Detta sker 50 (EIA/NTSC 60) gånger per sekund vilket räcker för att ögat skall uppfatta bilden som flimmerfri. Man använder en teknik kallad radsprång (interlace) vilket innebär att två delbilder ritas upp med en inbördes förskjutning av en linje. Varje delbild innehåller 288 linjer vilket totalt ger 576 linjer per helbild, därav uttrycket 576i som används vid jämförelser mellan olika TV-system.

För att återge färg är ytan försedd med röda, gröna och blå punkter arrangerade i grupper om tre men med sådan inbördes placering att hela bildskärmen är täckt. Det finns då tre elektronkanoner i bildröret, en för varje färg. Om elektronerna från den "blå" kanonen träffar en blå punkt lyser den bildpunkten. Om en röd, en blå och en grön punkt intill varandra lyser med en viss ljusstyrka uppfattar ögat det som vitt. Genom att blanda de tre färgerna kan de flesta färger återges. Detta kallas additiv färgblandning.

En TV-kanal består av bild och ljud i form av elektroniska signaler vilka sänds ut på en radiofrekvens. När man väljer kanal på sin TV så väljer man den frekvens man vill ta emot och omvandlar denna till signaler som får styra elektronkanonen och högtalarna.

Numera är "platt-TV" det vanligaste, det vill säga TV-mottagare där bilden istället återges med LCD eller plasma-teknik, och bildskärmen är betydligt tunnare. Nya tekniska lösningar, till exempel OLED, lovar att kunna skapa ännu tunnare bildskärmar.

Även projektionsteknik kan användas för att återge bilden, antingen som "front-projektion", där bilden projiceras på en särskild projektionsduk eller annan valfri yta; eller med "bak-projektion", där projektor och duk ofta är inbyggda i ett skåp.

Båt

En båt är en farkost avsedd för färd på vatten. Den drivs fram av paddlar, åror, segel, skovelhjul, propeller eller vattenjet. Paddel och åra drivs av muskelkraft; segel av vinden; skovelhjul, propeller och vattenjet av ångmaskin 

eller motor.

I normalt språkbruk används orden båt, skepp och fartyg mer eller mindre som synonymer men i svensk lagtext finns speciella definitioner av dessa begrepp. Juridiskt kallar man alla farkoster avsedda för färd på vatten som fartyg, som sedan delas upp i båtar och skepp. Ett fartyg tillhör juridiskt sett den senare kategorin om, och endast om, det är längre än tolv meter och bredare än fyra meter.

En båts botten och sidor kallas för skrov, när det är två skrov vid sidan om varandra är det en katamaran, när båten är byggd av tre skrov är det entrimaran. Gemensam benänämning för katamaraner, trimaraner och andra fartyg med fler än ett skrov är "flerskrovsbåtar".

Örlogsflottor gör en indelning i fartyg och båtar där de senare saknar inmönstrad besättning.

Båtar med bordläggning är inte den första farkost människan konstruerat för att färdas över vatten, det var säkerligen en flotte eller en stockbåt som är känd från tiden 6000 år f.Kr.. Det äldsta båtfynd i Sverige är Björkebåten, en Stockbåt, dessa förekommer i flera utvecklingsländer fram i modern tid. En del vet man, eller har man senare kunnat förstå hur de tidigare båtarna var byggda. Ra I av Thor Heyerdahl är ett exempel av flera.Historik

I Skandinavien är en av äldsta påträffade båtar Hjortspringbåten, en 21 meter lång båt från ett fynd i en mosse på Als (ö), Jylland i Danmark. Hjortspringbåten drevs fram med paddlar och är daterad från tiden 300-400 f.Kr., den var byggd i klink av träslaget lind, borden i skrovet var sydda medvidjor och bast till varandra. Ett senare fynd är en klinkbyggd roddbåt från tiden 300-talet efter Kristus som har fått namnet Nydamskeppet efter fyndplatsen. Detta träskepp är en 23 meter lång, tre meter brett och 3 ton tungt skepp byggt i ek, som var avsedd för rodd. Båtar och skepp finns det flera fynd av under vikaingatiden från cirka 700- talet till efter 1000- talet. Fynd har gjorts på flera platser i Skandinavien bland annat vid Roskilde, bevarade på Vikingaskeppsmuseet. I Norge har man funnit Gokstadsskeppet, i Sverige endast ett med namnet Äskekärrskeppet dessa har förevisat flera olika storlekar och var utrustade med råsegel och åror samt styråra. Även dessa var klinkbyggda av ek som var det sättet man byggde båtar på i Skandinavien vid den tiden. Ett fynd från 1000- till 1100- talet är galtabäcksbåten. Kalmarbåten är en kustseglare från cirka 1250- talet, det först båtfynd i skandinaven utrustat med roder.

Under tidiga medeltiden var det koggen som var den större båten som man färdades med på Östersjön och Nordsjön. Här började man bygga med tekniken kravell som först var en blandning av teknik, kravel och klink. Senare delen av medeltiden byggdes dessa båtar större för att kunna lasta mera, kravell blev den rådande metoden för att kunna bygga dessa större skepp. Byggandet av olika örlogskepp var viktigt, ett av de är till exempelRegalskeppet Vasa, även de flesta andra större skepp som var handelsfartyg vid den tiden var utrustade med kanoner. Träslaget ek blev det viktigasteträslaget för båt och skeppsbyggnad, i Sverige tillhörde landets växande bestånd av ek kronan, det var belagt med hårda straff att avverka ekträd. Förallmogens båtar som användes till fiske eller transporter användes till exempel furu eller gran, dessa träslag var fria att använda.

Efter det att man började bygga flottans skepp i stål blev eken tillgänglig för allmogen, i södra Sverige var tillgången god på grund av ekens naturliga utbredning, i norra delen av landet var furu det naturliga träslaget. Fångst av fisk blev en inkomstkälla för människor vid kuster, skärgårdar och insjöar, båtarna blev säkrare och fångstredskapen effektivare, industri och handel började etablera sig, och samhället påbörjade sin struktur som vi har i dag. En del grupper i samhället började få de ekonomiska möjligheterna att unna sig fritid och semester, dessa grupper var i behov av andra båtar än de som användes till fiske och transporter av kustbefolkningen för att komma ut till sommarstället. Det började byggas fritidsbåtar, de tidiga var mer lik de ursprungliga allmogebåtarna, senare lade Båtkonstruktörer fram ritningsunderlag för olika motor eller segelbåtar för att seglas för nöjes skull eller itävlingssammanhang. Tillverkning av fritidsbåtar i trä som framfördes med segel eller med hjälp av en inom eller utombordare växte till industrier på många platser runt om i Sverige, och blev även en ny exportvara. Fritidsbåtar indelas vanligen i två huvudgrupper, motorbåtar och segelbåtar. Det finns även jollar, roddbåtar och kanot samt kajaker. Det hantverksmässiga byggandet av träbåtar växte i omfattning fram till mitten av 1960, för att successivt ersättas av producerade båtar byggda i glasfiberarmerad polyester som var mindre arbetsintensiva.

Stol

Suntaksstolen med sitt varghuvud.

Påve Clemens IX sittande i stol med armstöd.

En stol är en sittmöbel för en person, normalt försedd med tre eller fyra ben, vanligen med ryggstöd och ibland även med armstöd. Kontorsstolen har dock vanligen ett ben och fyra eller fem hjul. En stoppad stol med rygg- och armstöd kallas fåtölj. En sittmöbel som saknar rygg- och armstöd kallaspall. En sittmöbel med plats för fler än en person kallas soffa eller bänk.

Stolar kan vara av många olika material. Ett vanligt är trä och ett annat är stål. Stål är vanligt på kontorsstolar men de är klädda med mjuka material. På trästolarna kan det ibland finnas ett mjukt underlag, annars brukar man lägga på en dyna.

För små barn finns det särskilda barnstolar.

En av Sveriges äldsta bevarade stolar är den så kallade Suntaksstolen från Suntaks kyrka i Västergötland. Den är troligen från tidigt 1100-tal. Stolen har på ena sidan ett stort skulpterat varghuvud. Enligt traditionen användes stolen av biskopen vid hans kyrkobesök. Bak på ryggstycket har någon medeltida klottrare ristat in “Ave Maria Grati” i runor.[redigera]Historia

Den äldsta stol som finns bevarad i Norden är en dansk stol, mer än tretusen år gammal. Vid utgrävning av bronsåldershögen Guldhöj i Jylland påträffades en fällstol i trä, inte olik moderna fällstolar. Den har dessutom slående likheter med faraonernas fällstolar I Egypten.

Prov på tidig nordisk möbelkonst från 800-talet efter Kristus är fynd från de enastående vikingaskeppsgravarna i Norge. Förutom sängar och kistor finns även en stol med i Osebergsdrottningens “dödsbo”. Detta är en stol med heltäckande sidor under sätesnivån, en så kallad kiststol. Under sätet kunde man förvara saker. Vid utgrävningar i Lund har man funnit en stolsrygg från tiden före 1050 efter Kristus. Den är av typen stolpstol, där bakbenen går upp och bildar sammanhängande delar med ryggstödet.

Flera svenska medeltidsstolar har bevarats i kyrkor runt omkring i landet. Idag är dessa mest museiobjekt men i till exempel Lärbro kyrka på Gotland står fortfarande en karmstol från 1200-talet med vackert svarvade trädelar.

En speciell typ av medeltida stolar är de så kallade korstolarna. Dessa var som namnet anger placerade i de större kyrkornas kor för att användas av vid mässorna närvarande präster. Korstolar är inga ensamstående stolar utan är sammanfogade flera efter varandra i en enhet. Exempel på korstolar finns i Lunds domkyrka och Roskilde domkyrka från 1300-talet samt del av korstolsarrangemang i Vadstena klosterkyrka,

En ålderdomlig typ av stol är den så kallade kubbstolen. Som namnet anger utgörs denna oftast av en urholkad trädstam eller kubbe. Kubbstolen kan också vara tillverkad som en laggad tunna med sittbänk. De äldsta bevarade kubbstolarna är genom inskriptioner daterade till 1600-talen men typen är troligtvis betydligt äldre. Från portalutsmyckningen till Källunge kyrka från omkring 1300 finns till exempel en kubbstol avbildad.

Pinnstolen blev populär under 1800-talet. Från början följde denna med engelska utvandrare till Amerika, så kallade Windsorstolar, och därifrån spreds typen tillbaka till Europa , bland annat till Sverige. Henriette Killander, ägare av Hooks herrgård i Småland ritade på 1850-talet den första svenskapinnstolen vilket inledde inhemsk tillverkning i stor skala.^[1]

Även gungstolen kommer från Nordamerika där den på 1800-talet oftast kallades för Bostongungstol. Bland enklare folk i Sverige verkar den ha blivit populär fört på 1870-talet och då som finrumsmöbel.

Den äldsta nordiska barnstolen är påträffade vid arkeologiska utgrävningar i Lund. Stolen, som är fragmentarisk består av en trälåda med handtag, liknande en modern ”babysitter”. Den är daterad till 1000-telt och finns till beskådande på Kulturen i Lund.